dagarna har rullat på och jag har inte riktigt vetat vart jag har befunnit mig.

att vakna upp och inte ha en susning om var man är någonstans? det låter verkligen som mig. varför lät Gud just mig bli såhär? vem är jag? vem är du?

har du någonsin grubblat på det? om du verkligen tänker efter så har du inte en aning om vem du är eller varför du är just du..

vi såg på en film i skolan. om en psykisk sjuk person. vi såg den för att vi skulle sätta oss in i en annan del av världen och undra hur och varför vissa saker händer som egentligen inte händer. jag själv, förstod verkligen. alla andra satt som frågetecken och ställda massa dumma frågor. försök sätta er in i situationen! måste man ha dåligt psyke och psykoser för att själv kunna förstå ? nej, så ska det åtminstone inte vara..

en vacker dag kommer jag få som jag vill. en av mina innersta drömmar ska gå i uppfyllelse, men det som skrämmer mig är att jag inte har en aning om när..eller om. älskling, jag vet inte vad du gör mot mig. jag vet inte vad du vill med allt det här, men jag vet att jag älskar dig så jag skulle dö för dig ! det står i mitt testamente, du kommer förstå allt sen. låt det inte gå för långt...du vet hur situationen ligger till. vi har inte all tid i världen till att leva. precis när som helst kan det ta slut, precis när som helst. t ex, nu !